Vem vill bo på flygfält?

Under mina drygt 40 år i det blå har jag också tillbringat en avsevärd tid på flygfält. Särskilt under de första åren som flygelev och sedan som flyglärare. På den tiden fanns varken banor eller radio utan det hela kretsade kring ett landningsmärke i form av ett stort tyg-T som lades ut mitt på fältet. Därifrån sköttes trafiken med hjälp av flaggor och signalpistolskott. Ute på fältet skedde också passbytena. Om man var passfri, fick man vackert sitta och vänta på sin tur. Det ansågs pedagogiskt stimulerande för eleverna att på nära håll studera hur kamraterna skötte sina starter och landningar. Vilken stimulans det innebar för de passfria lärarna är en fortfarande väl bevarad hemlighet.

Senare i livet hade jag ansvar för inflygning av elever på de då enbart ensitsiga jetflygplanen – Vampire och Flygande Tunnan. Då fick jag stå i timmar i banänden försedd med radio för att stötta eleverna när de gjorde sina första landningsförsök.

Om ingen visste det förut, kan jag avslöja att vistelse på flygfält inte är någon större naturupplevelse. Kargt och enformigt med en torftig såväl fauna som flora. Dessutom blåser det alltid. Envist och kallt.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bosätta mig på ett flygfält. Men det beror inte bara på tristessen och det eviga blåsandet. Marken tillhör väl den mest förorenade i landet. Undantag kanske för områden som haft någon form av kemisk industri.

Innan man börjar bygga måste marken på ett flygfält saneras från bränsle- och oljeföroreningar. Det går inte att bara "lufta ur" föroreningarna från jorden, utan jorden måste bytas ut för att få bort de gifter som speciellt flygbränslet – minns det giftiga MC77 - innehåller. Förutom bränslespillet runt hangarplattorna så finns bränsleföroreningar på andra ställen. På Barkarby uppstod läckage på den pipe-line som försåg flygflottiljen med bränsle. Enligt uppgift bebyggdes det s k Outlet-området, där den gamla flottiljverkstaden låg, utan föregående sanering.

Som sagt, flygfält lockar mig inte som bostadsplats. Däremot skulle jag gärna vilja bo i en doftande skogsbacke med utsikt över vatten. Och sådana områden finns i Järfälla.