Framtidens flygfält

Redan för 20 år sedan visade Nisses (ett framgångsrikt byggbolag på den tiden) i den pågående debatten om Bromma flygplats’ framtid att det mycket väl går att kombinera flyg och bostäder. I en omfattande utredning föreslog Nisses att Bromma flygplats bebyggdes med ett tunnelbaneanslutet bostadsområde om 7000 – 9000 bostäder. Skissen är ur Nisses broschyr från 1987:

Nisses förslog också framsynt att flygplatsen skulle byggas om till ”en ny typ av cityflygplats, ytsnål och utförd med bullerdämpande åtgärder”.

Huruvida man i London kände till Nisses planer är mig obekant. I varje fall omsatte man idén i verklighet och London City Airport byggdes nästan mitt i Stor-London. Den engelska drottningen invigde flygplatsen i november 1987.

Dessa båda projekt är avsedda för sk STOL-flygplan, dvs flygplan med kort start- och landningssträcka (Short Takeoff and Landing) samt låg bullernivå.

Inom NASA – National Aeronautics and Space Administration – pågår sedan slutet av 1900-talet arbete med att utveckla ett system för Small Aircraft Transportation. Arbete förs efter två linjer – the Vision och the Project. Projektet studerar en utökad användning av mindre flygplan och mindre flygplatser utan bemanning.

Just en sådan flygplats – miljöflygplats - som Barkarby med en framsynt insats kan utvecklas till. I en vision kan en sådan flygplats se ut så här:

NASA räknar med att SATS kan introduceras redan om några år och vara i full sving 2020. Det vore onekligen en fjäder i hatten för Järfälla att kunna vara först med denna typ av flygplats i Europa!

För den som närmare vill studera SATS rekommenderas som en inkörsport länkarna

http://www.nasa.gov/centers/langley/news/factsheets/SATS.html och

http://en.wikipedia.org/wiki/Small_Aircraft_Transportation_System

Det kom ett brev

Hej

Jag heter Peter Erlöv och är en flygtokig miljö-och hälsoskyddschef. Jag arbetar i Simrishamns kommun i Skåne. Vid årsskiftet fick kommunen en ny organisation och en ny samhällsbyggnadschef rekryterades till kommunen. Hon heter Eva-Maria Persson och kommer från Järfälla kommun där hon varit chef för plan, bygg och miljö. Då jag berättat för henne att jag flyger och att jag använder Barkarbyfältet när jag flyger till Stockholm, så berättade hon att alla verksamhetsutövare på Barkarbyfältet kommer att bli uppsagda nu i vår. Fältet skall läggas ner och bostäder skall byggas. Jag berättade att jag tyckte det var vansinnigt att lägga ner fältet som troligen är en ren guldgruva för kommunen. Tänk annorlunda, se möjligheterna med ett litet flygfält. Studera trender i USA som brukar komma till Europa och Sverige inom ett par år. Era tankar om ett upplevelsehus (flygmuseum) tillsammans med handel är helt rätt i tiden. Trenden i USA är att handelscentra slås ut och får lägga ner efter ett par år om de inte samlokaliseras med upplevelseaktiviteter. Denna trend kan man redan skönja i Sverige. Gamla handelscentra får allt sämre lönsamhet medan nya med en mer spännande arkitektur och grönytor tar över.

Jag vill med mitt brev informera er, att det på nytt är viktigt att ni åter agerar och uppvaktar politiker för att bevara fältet. Jag skall som extern användare göra vad jag kan. Bland annat har lovat ta med Eva-Maria Persson på en flygtur till Stockholm nu i vår så att hon får uppleva fördelarna att flyga till ett litet fält och se det positiva med att ha ett fält centralt i kommunen. Vi skall besöka hennes gamla förvaltning och där träffa hennes gamla undersåtar.

Jag är medlem i Ronneby och Eslövs flygklubb. I Eslöv har vi fått en del klagomål på buller. Jag tog då kontakt med min kollega på miljö- och hälsoskyddsförvaltningen och bjöd med henne på en tur. Hon fick då se med egna ögon hur vår verksamhet bedrevs och kunde konstatera att klagomålen var obefogade och bullret fick accepteras. Men kommunen har ändå tankar på att lägga ner en bana för oss och bygga bostäder. Vi fick då en idé i klubben att vi skulle ringa till stadsarkitektkontoret och framföra önskemål om att bygga hus som hade en hangar i stället för garage och möjlighet att ansluta taxivägar till fältet. Vi var många som ringde och det gav till resultat att denna typ av bostäder skulle utredas. Hur det slutar vet vi inte, men det är viktigt att vi flygare är kreativa och ständigt säljer in vår verksamhet. Kanske skulle man kunna uppvakta IKEA chefen i Järfälla och få honom/henne att uttala sig positivt till fältet.

Avslutningsvis vill jag önska er lycka till i kampen med att bevara Barkarbyfältet. Kan jag på något sätt hjälpa så hör av er.

Med vänliga flyghälsningar

Peter Erlöv

Det är alltid uppmuntrande att få respons från likasinnade. Även från oliktänkande för den delen. Men det har det hittills varit dåligt med.

Brevet för fram något som ofta glöms bort i debatten kring flygfält. Motståndare till flyg – och för den delen även länsstyrelsen i Stockholm - framställer flygfält som en anläggning med ”lokal” verksamhet jämförbar med t.ex. en golfbana eller en ishall. En plats som man kan stoppa undan någonstans i bushen där den inte är ivägen för andra storstilade projekt.

Man glömmer helt att ett flygfält är en knutpunkt i ett nätverk av flygplatser. Tar man bort en knut i ett nät så försvagas det och kan till och med brista. Det gamla begreppet ”lufthamn” uttryckte kanske bättre vad det handlar om. En hamn för resande och transporter från när och fjärran i lufthavet. Vår vän i Simrishamn flyger till Barkarby för att han vill komma till Järfälla.

Ingen skulle väl drömma om att flytta Barkarby järnvägsstation till Eskilstuna, men med Barkarby flygfält går det tydligen bra.

Politik är att vilja

En ledande moderat i Järfälla skriver i lokaltidningen att ”det går inte att förena flyg och bostäder”. Min gamle skolkamrat och trätobroder Olof Palme myntade begreppet: ”Politik är att vilja.” Men om man inte vill – hur definieras det?

I samband med debatten om flygverksamheten på Tullinge visade en utredning att det mycket väl går att kombinera flyg och bostäder.

Utredningen visade att ett s k miljöflygfält lokaliserat till en mindre, kvarvarande del av bansystemet, går att förena med att bygga bostäder på F18-området. Ett miljöflygfält är ett litet flygfält avsett för mindre flygplan (2 till 6 personer) med begränsad banlängd och med stränga miljökrav – framförallt då bullerrestriktioner. Man siktar på bullernivåer som ligger långt under bullret från förbipasserande fordon på lokalvägar i bostadsområden. Det talas om bullerkrav på högst 70 dB(A), ett krav som sedan stegvis ökar i takt med att tekniken tillåter.
Som kuriosum kan nämnas att Elektrolux annonserar en av sina dammsugare som marknadens tystaste, då med 71 dB(A).

Med morgondagens teknik kan miljöflygfält användas för precisionsinflygningar av flygplan som har den nya tekniken. Detta skulle innebära en nära nog obegränsad flygbarhet från vädersynpunkt.

Miljöflygfält gynnar en framsynt utveckling av näringslivet i kommunen och regionen samtidigt som man drar till sig såväl företag som privatpersoner där yrkesmässiga transportbehov är avgörande för val av lokalisering/bosättning.

Utredningen i sin helhet återfinns på: www.botkyrkafk.org/bfkinfo/flygplats/tinman.doc och kan utan vidare tillämpas på förhållandena på Barkarby.

Som ytterligare ett kuriosum kan nämnas att bostadsbyggandet på Tullinge ännu inte kommit igång trots att självaste statsministern Göran Persson på sin tid lovade det. Och trots att Botkyrka påfallande snabbt slängde ut flyget vilket tydligen även Järfälla anser vara ett måste för att kunna bygga.

Anledningen till att bygget inte kommit igång är enligt uppgift stora problem med den förorenade marken.

Vem vill bo på flygfält?

Under mina drygt 40 år i det blå har jag också tillbringat en avsevärd tid på flygfält. Särskilt under de första åren som flygelev och sedan som flyglärare. På den tiden fanns varken banor eller radio utan det hela kretsade kring ett landningsmärke i form av ett stort tyg-T som lades ut mitt på fältet. Därifrån sköttes trafiken med hjälp av flaggor och signalpistolskott. Ute på fältet skedde också passbytena. Om man var passfri, fick man vackert sitta och vänta på sin tur. Det ansågs pedagogiskt stimulerande för eleverna att på nära håll studera hur kamraterna skötte sina starter och landningar. Vilken stimulans det innebar för de passfria lärarna är en fortfarande väl bevarad hemlighet.

Senare i livet hade jag ansvar för inflygning av elever på de då enbart ensitsiga jetflygplanen – Vampire och Flygande Tunnan. Då fick jag stå i timmar i banänden försedd med radio för att stötta eleverna när de gjorde sina första landningsförsök.

Om ingen visste det förut, kan jag avslöja att vistelse på flygfält inte är någon större naturupplevelse. Kargt och enformigt med en torftig såväl fauna som flora. Dessutom blåser det alltid. Envist och kallt.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bosätta mig på ett flygfält. Men det beror inte bara på tristessen och det eviga blåsandet. Marken tillhör väl den mest förorenade i landet. Undantag kanske för områden som haft någon form av kemisk industri.

Innan man börjar bygga måste marken på ett flygfält saneras från bränsle- och oljeföroreningar. Det går inte att bara "lufta ur" föroreningarna från jorden, utan jorden måste bytas ut för att få bort de gifter som speciellt flygbränslet – minns det giftiga MC77 - innehåller. Förutom bränslespillet runt hangarplattorna så finns bränsleföroreningar på andra ställen. På Barkarby uppstod läckage på den pipe-line som försåg flygflottiljen med bränsle. Enligt uppgift bebyggdes det s k Outlet-området, där den gamla flottiljverkstaden låg, utan föregående sanering.

Som sagt, flygfält lockar mig inte som bostadsplats. Däremot skulle jag gärna vilja bo i en doftande skogsbacke med utsikt över vatten. Och sådana områden finns i Järfälla.

Dörr-till-dörr-flyg

I mitt första brev "Bevara Barkarby flygfält" skrev jag nästan lyriskt:

”Allmänflyget har stor betydelse för utvecklingen av näringslivet i Sverige och i våra grannländer. Med allmänflyget kan man redan idag nå hundratals platser som inte kan nås av reguljärflyg och man kan spara dagar i restid. Detta gäller i hög grad för Baltikum, men även för orter i övriga Europa.”

För den, som närmare följt debatten om flygets vara eller icke vara på Barkarby, måste därför Stockholms Handelskammares remiss i ärendet te sig ganska förvånande. I ett föredömligt kort yttrande skriver man:

” Mot bakgrund av de intressen Handelskammaren Järfälla har att företräda finns i nuläget inget att erinra mot detaljplanen.”

Tummen ner för flyget på Barkarby alltså. För näringslivet i Järfälla är det bättre med en ”fast” kundkrets i 5000 lägenheter än att enkelt nå ut i Europa.

Även jag blev överraskad. Särskilt som jag haft en del kontakter med företrädare för näringslivet i det idoga Gnosjö och Anderstorp. Där nere är man bekymrad över att de dagliga flygförbindelserna med Stockholm från Anderstorp har upphört. Därmed har också servicen på fältet inskränkts och de tidigare säljflygningarna ner till Europa slutat. Man brukade även flyga in reservdelar till industrin via Anderstorp. Nu är man hänvisad till Axamo vid Jönköping åtskilliga mil längre bort.

Hur kan man ha så olika uppfattning om allmänflygets och det lätta affärsflygets betydelse? Något förenklat kan det förklaras med att man i Stockholmsregionen med tillgång till stora flygplatser för det reguljära flyget – Arlanda, Bromma och i viss mån Nyköping – bara känner till det reguljär flyget med sin nav-till-nav-trafik.

Nere i Småland med sina små flygplatser har man god erfarenhet av allmänflygets tidsbesparande och kostnadseffektiva dörr-till-dörr-trafik.

Allmänflyget har här en stor pedagogisk uppgift framför sig.

Flygmuseum till Barkarby?

Ett högintressant projekt för Barkarby – FLYGCENTRUM - presenterades för drygt ett år sedan. Tyvärr fick det inte den uppmärksamhet som det förtjänade.

På Arlanda flygplats finns sedan 1983 en samling med flyghistoriska flygplan. 1998 öppnades officiellt Arlanda Aerospace Expo. För närvarande består samlingen av inte mindre än 45 civila flygplan och 30 flygmotorer, en vindtunnel samt fordon som använts på flygplatser. Samlingen ägs av Luftfartsverket, men vårdas och restaureras av Arlanda Flygmuseums Vänner.

Tråkigt nog ligger museet ganska så avsides med få besökare och ekonomin blev därefter. Museet är f.n. stängt.

Samlingarna är dock mycket attraktiva även ur ett internationellt perspektiv och olika aktörer har nu visat intresse för att förvärva hela eller delar av samlingen. Det skulle innebära att en unik samling svensk industrihistoria går förlorad.

Det finns även ett omfångsrikt bibliotek med oersättliga arkiv – en flyghistorisk skatt - som vi vill bevara för kommande generationer.

FÖRENINGEN FLYGMUSEUM I SVERIGE är ideell och bildades i april 2004 för att skapa ett historiskt centrum för svenskt civilflyg och därmed rädda Arlandasamlingarna. I styrelsen och projektgruppen finns representation från kulturentreprenör och näringsliv, Luftfartsverket, Tekniska museet, Stiftelsen Flygande Veteraner m fl. Föreningen är huvudman för förslaget om Barkarby Flygcentrum.

Målet är att Flygcentrum byggs upp kring de flyghistoriska samlingarna vid Arlanda och kompletteras med attraktioner och aktiviteter i en levande flygmiljö där nuvarande flygklubbar och organisationer vid Barkarby flygfält ingår.

I en unik miljö har Flygcentrum en modern konferensanläggning som naturligtvis även kan utnyttjas av näringslivet i Järfälla.

Där finns en levande verkstad med flygplansrenovering som är öppen för besökarna.

I Flygcentrums referensbibliotek finns en unik boksamling som ständigt utökas. Här finns även alla de viktigaste flygpublikationerna. Biblioteket är tillgängligt för besökare, skola och forskare.

Flygcentrum utgör ett forum och en mötesplats för forskare och företag med sina samlingar, bibliotek och arkiv. Med tvärvetenskapliga kontakter och genom att stimulera kontakter mellan näringsliv och forskning på t ex KTH vill vi bidra till att skapa ny kunskap och affärsverksamhet.

Flygcentrum ska ha en aktiv kontakt med skolan och lärarkåren med visningar och program som är särskilt utformade för barn och ungdom i olika åldersgrupper.

Där finns också butiker och café.

Projektgruppen visar också hur man skulle kunna kombinera bebyggelse med ett Flygcentrum, som beräknas locka 700 000 besökare per år till Barkarby.


En fylligare presentation finns att läsa i nedanstående folder:

www.barkarbyflygklubb.se/pdf/Flygfolder_Barkarby.pdf

Bevara Barkarby flygfält

Järfälla kommun vill bygga ett par tusen lägenheter på Barkarby flygfält - ett av världens äldsta, i bruk varande flygfält. Vi är några stycken – ett par tusen faktiskt! – som är bekymrade över att Barkarby flygfält ska bebyggas och att flygverksamheten således läggs ner.

1944-1945 fick jag min grundläggande utbildning till jaktflygare vid F8, Barkarby. 1949-1953 tjänstgjorde jag vid F8 bl. a. som divisionschef. Fram till 1974, då flygstabens flygavdelning fortfarande låg kvar på F8, flög jag mycket på Barkarbyfältet.

De sista åren jag var i tjänst, chartrade flygvapnet ett litet tvåmotorigt propellerflygplan – Cessna 404 - för smärre persontransporter. På sätt och vis var det embryot till det som nu kallas regeringsflygplanet. Cessnan var också en föregångare till dagens lätta affärsflyg. Mina passagerare var företrädesvis höga officerare eller värnpliktiga, men även kungaparet och statsråd ingick i passagerarlistan. Även last förekom t ex utrustning för att undersöka om U137 hade kärnvapen ombord. Eftersom flygplanet var civilregistrerat, måste man ha civilt flygcertifikat för att flyga det och vi var några stycken som avlade vederbörliga prov.

Vad har nu detta med planerna för dagens Barkarbyfält att göra? Naturligtvis mycken nostalgi, för att inte tala om en stark känsla för Barkarbys historia. Barkarbyfältet är ett av världens äldsta i bruk varande flygfält.

Flygningarna med Cessnan gav mig god insikt i allmänflygets förutsättningar. Med Cessnan kunde jag ta mina passagerare till fält jag tidigare inte hört talas om. Vad sägs om Norberg, Näsinge, Visingsö eller för den delen Anderstorp? Jag fick också handfast klart för mig vad en hårdgjord bana betydde. Gräsfälten var helt obrukbara långa perioder t ex under tjällossning och vattensjuka under höstregnen. Flygfält med hårdgjord bana är guld värda.

Allmänflyget har skapat ett nätverk av fält som binder samman större och mindre orter. Den största orten i Sverige är utan konkurrens Stockholm som därmed är en ytterligt viktig del i detta nätverk. Inom en radie på 30 km från Stockholm gives ett, säger ett, flygfält med hårdgjord bana för allmänflyget och det är Barkarbyfältet.

Allmänflyget är inte den tummelplats för en handfull glada amatörer som ibland görs gällande. Allmänflyget har stor betydelse för utvecklingen av näringslivet i Sverige och i våra grannländer. Med allmänflyget kan man redan idag nå hundratals platser som inte kan nås av reguljärflyg och man kan spara dagar i restid. Detta gäller i hög grad för Baltikum, men även för orter i övriga Europa.

Allmänflygets kommande moderna lätta flygplanen – det s.k. lätta affärsflyget - kräver hårdgjorda banor och kommer att flygas av mindre flygbolag eller flygklubbar på kommersiell basis. Den typ av miljöflygplats, som Barkarby skulle kunna bli, är på frammarsch i USA och utnyttjas alltmer av det lätta affärsflyget.

Om Barkarbyfältet tillåts försvinna skapas en obotlig och oreparerbar reva i allmänflygets nätverk.